Tyska är en nyckel till Europa och inte ett främmande språk

[ Kapitel i skriften Språk. Världens grej Uppsala universitet 2008 ]

I en av sina historier berättar Västgöta Bengtsson om en utländsk turist som kört vilse på Västgötaslätten. Efter en stund får han se två bönder i ett vägskäl. Han stannar och frågar på engelska efter vägen till Skara men möts bara av oförstående huvudskakningar. Han ger sig inte utan fortsätter att fråga först på tyska och sedan på franska. Bönderna fortsätter att skaka på huvudet. Han gör då ett sista förtvivlat försök på spanska och ger sedan upp. När bilen försvunnit bakom en krök säger den ene bonden till den andre: Man borde allt lära sig språk. Svaret blir: Varför det. Han kunde fyra och vad hade han för nytta av det.

Trots alla deklarationer om att Sverige nu är en del av Europa präglar denna storsvenska provinsialism språkutbildningen på ett sätt som var otänkbart för 50 år sedan. Då var engelska, tyska och franska obligatoriska i realskola och gymnasium. Den språkintresserade kunde dessutom lära sig latin och klassisk grekiska och fick genom kunskaper i grammatik också en god grund för andra språkstudier.

Flera decenniers socialdemokratisk och borgerlig skolpolitik har raserat detta. Med benäget bistånd av TV:s förkärlek för amerikansk underhållning av det lättare slaget är detta en orsak till att Sverige blivit det kanske mest amerikaniserade och minst europeiska landet i EU. Skolpolitikerna tycks tro att övriga Europa är lika amerikaniserat och genomdränkt av engelska och amerikansk populärkultur som Sverige där vi ju alla, gammal som ung, genom TV får vår dagliga engelska dos medan tyska och franska i stort sett blivit döda språk.

Ända fram till 1946 var tyska första främmande språk i de svenska skolorna men förlorade då denna ställning till engelskan som en följd av den skam nazismen dragit över Tyskland och allt tyskt. I Sverige kan man fortfarande höra politiker som tala om hur det av historiska skäl bär dem emot att ta tyska ord i sin mun. Trots att det är vårt största grannland framstår Tyskland för många svenskar som ett motorvägsnät som det gäller att ta sig igenom så fort som möjligt för att nå ned till Medelhavet. Tyska betraktas därför inte som ”cool” bland ungdomarna utan ses som ett alltför främmande och svårt språk. Så är inte fallet. I stället förhåller det sig tvärtom.

I sin roman Röda rummet skrev August Strindberg: Sverige är som alla vet en tysk koloni och språket som hållit sig tämligen rent in i våra dagar är plattyska på tolv dialekter.

Halva vårt ordförråd beräknas vara av plattyskt ursprung. Även en svensk grundskoleelev som aldrig öppnat en tysk lärobok kan begripa en av de mest kända plattyska dikterna:

Över de stillen Straaten geiht klar de Klockenschlag; God nacht! Din Hart will slapen um Morgen is ok en dag.

En nordtysk som talar sin Modersprak räcker ut sin Tung, han är stolt över sitt fotbollslandslag, han går hem till sitt Hus, röker sin Pip, dricker Water och tycker att en vacker flicka är söt. Blir han helt betagen vill han kanske schnaken med henne och säga Min hart is Din. Får han korgen kan han tänkas säga So´n Schit och skulle flickan vara oförskämd säger han kanske Hol de Schnut.

På den europeiska kontinenten bor drygt 400 miljoner människor. Av dessa har bara 30 000 engelska som modersmål och de är bosatta på en yta som motsvarar en femtedel av Lidingö, nämligen Gibraltar. Omkring 100 miljoner talar tyska och drygt 60 miljoner franska. Nu när språkkunskaper är viktigare än någonsin har de skurits ned och detta har framför allt drabbat tyska, det största europeiska språket. På den europeiska kontinenten sker universitetsundervisning på de inhemska språken och kurslitteraturen på universitet och högskolor är endast undantagsvis på engelska.

De politiska slagorden om en europeisering av undervisningen har därför i praktiken blivit tomt prat. De stadigt försämrade kunskaperna i de båda stora europeiska språken tyska och franska har inte bara lett till att vi blivit avskurna från den kulturella och politiska debatten i Europa utan också till att svenska ungdomar inte ges möjlighet att utnyttja den så kallade fjärde friheten att fritt kunna studera och arbeta i Europa. I stället blir de i praktiken hänvisade till England, Skottland och Irland.

För att vända denna utveckling och bli sanna européer måste vi ha ett annat litet land som förebild, nämligen Luxemburg. Där talar omkring 90 procent av befolkningen två eller flera främmande språk medan endast en procent är enspråkiga. Samtidigt vårdar de sitt eget lilla språk letzebuergesch under devisen Mir woelle bleiwe wat mer sin”. Vi vill förbli dom vi är.

Om svenska skolungdomar skall kunna utnyttja de möjligheter som Europa nu erbjuder måste de antingen läsa två främmande språk som A-språk eller i valfrihetens namn kunna välja tyska eller franska som första språk. Engelska kommer de ändå att lära sig.

[ stäng fönstret ]