Publicerad i Svenska Dagbladet 2001-07-23


Unika naturtyper i det forna DDR hotas

Av Ingmar Karlsson

Den "antifascistiska skyddsvallen" kallade de östtyska makthavarna det makabra byggnadsverk med vars hjälp de höll sina undersåtar fångna i sin egen stat. Efter kommunismens kollaps föll även denna jättelika anläggning offer för marknadskrafterna. Muren med tillbehör sorterades upp i 70 olika försäljningsartiklar. Prislistan, som sammanställdes av den västtyska armén, gav inget intryck av att ett demonterat dödsmaskineri var till salu utan påminde snarare om en katalog från en byggnadsfirma; cementpelare, taggtrådsrullar, lampor, lyktstolar, utsiktstorn etc. Den symboliskt mest laddade produkten - de betongplattor som utgjorde Berlinmuren - såldes under beteckningen "stödväggselement mur" och betingade ett styckepris på 800 mark för nya, 500 för lite äldre och 250 för skadade. Även de i svart ,rött och guld målade gränspelarna med DDRs emblem salufördes i tre prisklasser; 300 mark för nya, 200 för använda och 100 för skadade.

På kartan utgjorde den gamla tysk-tyska gränsen ett smalt streck. Det område -"dödsremsan" i västtyskt språkbruk - som i 44 år ständigt bevakades av beväpnad folkpolis var bara mellan 50 och 200 meter brett. I verkligheten bestod dock denna skammens gräns på östsidan av ett fem kilometer brett område, en s k spärrzon som kontrollerades av DDRs gränstrupper och av "frivilliga" hämtade från gränsbefolkningen. De som bodde i de fåtaliga byarna i detta område behövde specialtillstånd för att ta emot besökare från övriga DDR. Åkermarken fick inte odlas med höga plantor som till exempel majs eftersom flyktingar skulle kunna gömma sig i fälten. Potatisfårorna måste löpa parallellt med gränsen så att en eventuell flykting skulle tvingas hoppa över dem.

Människorna hölls således borta från detta område. I stället blev det fritt fram för flora och fauna i en fem kilometer bred korridor längs den 139 mil långa gränsen. På så sätt uppstod ett naturreservat med en sammanlagd yta så stor som Medelpad där biologer från öst och väst efter DDRs fall hittade sällsynta djur och växter. En inventering längs gränsen mellan Niedersachsen och den nya delstaten Sachsen-Anhalt gav till resultat att man kunde registrera 300 djur och växter som utrotats i andra delar av Tyskland. Eftersom varken pesticider eller gödningsmedel kommit till användning under nästan 50 år fanns här både naturliga flodsänkor, mader och orörda skogsområden. I Schalsee sydöst om Lübeck gick gränsen rakt genom ett vattenområde där sällsynta fåglar, däribland den utrotningshotade havsörnen, funnit en tillflykt liksom uttern.

Den tidigare dödsgränsen tycktes således vara på väg att omvandlas till ett grönt livbälte men molnen avtecknade sig snart mot horisonten. En reglering av Elbe hotade många ostörda häckningsplatser för sällsynta fåglar. Ett annat hot kom från alla dem som i årtionden levt med den tysk-tyska gränsen som en vardaglig realitet. De ville nu inte mötas av nya avspärningar och inskränkningar och protesterade därför mot badförbud och nya stängsel. Broar och färjeförbindelser planerades genom mader och över vattendrag där fåglar oinskränkt härskat. Privata intressen tog saken i egna händer och byggde vägar rakt genom områden som naturvännerna ville skydda. Turismen trängde in i gränsområdena och skrämde bort de djur som tagit sin tillflykt dit.

Genom den "Mauergrundstücksgesetz " (murtomtlag) som antogs av den tyska förbundsdagen 1996 förpliktades staten att under vissa förutsättningar restituera mark till tidigare privata ägare. I dag har redan en femtedel av detta naturområde förstörts genom denna kollision mellan ekologiska och ekonomiska intressen och ännu större områden skulle ha gått förlorade om inte ägarförhållandena i många fall varit oklara. 60 procent av den aktuella marken tillhör nu staten och finansministeriet i Berlin vill gärna vill avyttra så mycket som möjligt så snart som möjligt för att få inkomster till statskassan. Socialdemokraternas koalitionspartner är emellertid av en annan uppfattning . En röd-grön regeringskonflikt om framtiden för många av de 174 områden längs den gamla tysk-tyska gränsen som förklarats som naturskyddsområden kan därför snart vara under uppsegling. Marknadskrafternas tryck är emellertid stort och naturvännerna får nog vara nöjda om åtminstone några större sammanhängande områden kan bibehållas som "Lebensraum" för hotade växt- och djurarter. Samtidigt skulle de utgöra en ständig påminnelse om den skam som den tysk-tyska gränsen innebar.

[ Svenska Dagbladet ]

[ stäng fönstret ]