Publicerad i Dagens Nyheter 2008-07-08


Politiskt högtryck. Turkiet genomgår nu en nationell identitetskris

Av Ingmar Karlsson

Den politiska sommaren är het i Turkiet och regeringspartiet AKP kommer kanske att förbjudas av författningsdomstolen. Kampen står dock inte mellan politisk islam och sekularism utan mellan fortsatt reformpolitik och status quo. Den står också mellan en politisk elit som genom att åberopa sig på Kemal Atatürk haft monopol på makten och en ny medelklass som är mera religiös och socialt konservativ men förespråkare för marknadsekonomi och demokratiska reformer.

Sedan sitt grundande har AKP rört sig från en religiöst färgad konservatism till att bli ett parti av kristdemokratiskt slag eller allahdemokrater om uttrycket tillåts och visat att islam och modernitet inte är oförenliga. Denna process har underminerat den grundläggande kemalistiska tesen att ekonomisk utveckling och modernisering endast är möjlig om man fjärmar sig från religionen och det civila samhället hålls under hård kontroll.

Det stora stödet för AKP beror inte på att väljarna trodde att partiets mål var en islamisk stat. Väljarna gav det sina röster därför att de hoppades och trodde att AKP skulle sätta stopp för yoksolluk (fattigdom) och yolsuzluk (korruption.) Inkomsten per capita har fördubblats sedan 2002. Genom sin reformpolitik har AKP ockuperat den politiska mitten i turkisk politik och ökat sitt väljarstöd från 34 procent 2002 till 47 procent 2007. Om AKP slog in på en islamistisk väg skulle väljarbasen krympa till 10 procent

Turkiet gå nu också igenom en nationell identitetskris. Försöken att uppifrån skapa en homogen sekulär nationalstat av resterna av det mångkulturella osmanska riket med dess femtiotal olika nationaliteter har misslyckats. I stället har reformprocessen inneburit att det nu slår tillbaka Dess grundpelare - religiös, etnisk och kulturell mångfald - har överlevt 80 års försök att skapa en homogen nationalstat med en av staten sanktionerad form av islam.

Utvecklingen går nu i stället från ”turkarnas republik” med en påtvingad sekulär och etnisk identitet till ”republiken Turkiet” där de olika religiösa och kulturella identiteterna kompletterar varandra, vilket de renläriga kemalisterna ser som ett dödligt hot mot Atatürks nationsbygge. Detta visar sig nu inte bara ha varit för turkiskt för kurderna utan för sekulärt för sunniterna och för sunnitiskt för aleviterna. Även andra grupper vill nu göra sin stämma hörd och ge uttryck för sin identitet och särart som azerier, tjerkesser, araber, de georgisktalande lazerna och hemshinerna med sin armeniska dialekt.

De sekulära och nationalistiska partierna kan på grund av dessa stämningar och den socioekonomiska utvecklingen inte få mer än drygt 30 procent av rösterna och denna väljarbas kommer stadigt att krympa.

Om författningsdomstolen förbjuder AKP blir det en pyrrhusseger eftersom det kommer att återuppstå under ett nytt namn och med minst lika stort folkligt stöd.

För att återta makten i fria val måste de sekulära fundamentalisterna lyda det råd som Brecht gav de östtyska kommunisterna och välja sig ett nytt folk.

[ Dagens Nyheter ]

[ stäng fönstret ]