Publicerad i Svenska Dagbladet 2002-08-12


Måttliga reformer i Europas sista feodalstat

Av Ingmar Karlsson

Engelska lagar gäller inte på Jersey och Guensey i Engelska kanalen. Även i förhållande till EU intar kanalöarna en särställning och omfattas bara av en del av EU:s regler. Även den lilla ön Sark med 500 invånare som tillhör Guernseys ämbetsområde har sin egen parlamentariska församling. "Chief Pleas", som sammanträder tre gånger om året i skolhuset, består av de 40 jordägarna och 12 av det övriga folket valda företrädare.

Sark kan på goda grunder betecknas som Europas sista feodalstat och har sin egen dynasti. Länge regerades ön med fast hand av den legendariska "Dame of Sark" . 1974 efterträddes hon av sin son Michael Beaumont som fick titeln "seigneur" genom att på franska lova den brittiska drottningen tro och ära. På öns pubar hänger bilder som visar hur han tog emot drottning Elisabeth under hennes "statsbesök" på ön i mitten på 80-talet. Det lär för övrigt endast finnas ett skriftlig verk om Sarks konstitution, nämligen en skoluppsats skriven i början av 70-talet av en sextonårig flicka från ön!

När Sarks parlament sammanträder i skolhuset är "le Seigneur" emellertid bara en bland jämlikar trots att han uppbär en höna per skorsten i skatt och en trettondedel av värdet av alla transaktioner i fast egendom. Denna rätt inbringade honom 177 000 pund när de båda tvillingbröderna Barclay, ägare till bland hotell Ritz i London, tidningen the Scotsmen och flera kasinon i Las Vegas 1993 köpte den lilla ön Brecphou utanför Sark för att där bygga ett palats. "Le Seigneur" är vidare den ende på ön som har rätt att hålla sig med duvor och ha hundar av honkön.

För sitt "rike" betalar han varje år på Mikaeldagen ett arrende på 1,79 pund till Buckingham Palace, en summa som är oförändrad sedan en viss Helier de Carteret 1565 beslöt att slå sig ned på ön. Han måste dock då lova Elisabeth den första att förutom arrendesumman även hålla minst 40 beväpnade män för öns försvar. De Carteret delade därför ut land till 40 familjer på villkor att de byggde ett hus och ställde en man med ammunition och en musköt till förfogande, en plikt som åligger dessa familjer än i dag.

I kyrkan har öns "seigneur" sin självskrivna plats på första bänk. Därefter följer de 40 jordägande familjerna, vars överhuvuden sitter på kuddar med familjevapnen och gårdsnamn som Pomme de Chien, La Rondellerie och Petit Dixcart inbroderade.

En lag från 1611 tillåter fortfarande en man att slå sin hustru förutsatt att inget blodvite uppstår och skilsmässor är bara tillåtna efter det att en av parterna varit borta från ön i ett år. Lagarnas efterlevnad övervakas av en konstapel och en vice konstapel som båda utses för detta deltidsarbete på två år, vilket innebär att de flesta män på ön någon gång under sitt liv tjänstgör som polis.

Även skattesystemet på Sark saknar motstycke. Inkomstskatter existerar inte. Statsintäkterna kommer i stället via tullar och skatt på så kallad synlig förmögehet. Efter en rundgång på ön gör varje år en särskild skattekommission en uppskattning över invånarnas förmögehetsläge och taxerar sedan ut skatt därefter. Eftersom ägaren till ett av öns hotell för några år sedan köpt en ny dyr mountauinbike höjdes hans skatt omedelbart från 300 till 600 pund!

Som extraknäck sitter öborna i styrelserna för olika på Sark baserade brevlådeföretag. De 400 vuxna invånarna innehar sammanlagt inte mindre är 15 000 styrelseuppdrag. Arvodena brukar ligga kring 30 pund per år och kallas för fickpengar. En viss nykterhet har dock nu inträtt sedan flera sarkbor sig själva ovetande haft förtroendeposter i firmor som bland annat sysslat med affärer som vapenförsäljning till hutumiliser i inbördeskrigen i Rwanda och Kongo.

Ön kan bara nås via en båtresa som tar trekvart från Guernsey. På söndagarna är emellertid denna trafik inställd. Då vill öborna vara ostörda. Av samma skäl finns inga bilar på ön men däremot 60 traktorer.

Sark är således ett slags levande historiskt museum, en ministat med egna lagar och institutioner som med ett undantag inte ändrats sedan 1500-talet. Vid millenieskiftet kan denna Europas sista feodalstat sägas ha trätt in i nittonhundratalet. Den lag enligt vilken all mark bara kunde ärvas av den förstfödde sonen upphävdes nämligen då. Orsaken var att bröderna Barclay hotat dra Sark inför Europadomstolen för mänskliga rättigheter om lagen inte ändrades. Primogeniturprincipen avskaffades och nu kan barn av båda kön ärva men de fyrtio landområdena får fortfarande inte styckas upp på flera arvingar.

Det får vara någon måtta på reformtakten.

[ Svenska Dagbladet ]

[ stäng fönstret ]