Publicerad i Svenska Dagbladet 2002-11-24


Baklängesrevolutionen har fullbordats

Av Ingmar Karlsson

Med den nyligen avslutade partikongressens beslut att även välkomna kapitalister som medlemmar har den drygt 25 år gamla kinesiska baklängesrevolutionen fullbordats och partiledningen definitivt accepterat den klassiska definitionen av skillnaden mellan kommunism och kapitalism: "Kapitalism är människans utsugning av människan och kommunismen precis tvärtom".

Denna baklängesrevolution inleddes i september 1986 när centralkommittén myntade begreppet "en andlig socialistisk civilisation" som skulle tjäna som språngbräda mot framtiden. Om denna sades emellertid inget mera konkret än att den skulle ge "intellektuella impulser och stöd åt materiella framsteg och utgöra en kraftfull garanti för att dessa får en korrekt inriktning... de ideer och attityder som främjar moderniseringen, nationell pånyttfödelse och främjar människornas välfärd skall omhuldas."

Den andliga socialistiska civilisationen sades ha en kulturell aspekt och omfatta utbildning, vetenskap, konst, kultur och meningsfull fritid samt en ideologisk som definierades som "en arbetarklassyn på världen och marxismens vetenskapliga teori, moraliska värderingar och framför allt revolutionära ideal, moral, disciplin". De konkreta exempel på en andlig socialistisk civilisation som lämnades var "de fem tonvikterna, de fyra skönheterna och de tre kärlekarna" (värdighet, hyfsning, hygien, disciplin och moral; sinnelag språk, uppförande och miljö; parti,moderland och socialism).

Vad begreppets fader Deng Xiaoping menade med denna "andliga socialistiska civilisation" var att det var partiets uppgift att berättiga och ge en någorlunda trovärdig ideologisk motivering för de genomgripande reformer som Kina då genomgick. De praktiska problem som följde i denna politiks kölvatten skulle däremot handhas av experter, vars meriter inte nödvändigtvis måste bestå av socialistisk renlärighet.

Detta var således tulipanrosen socialism med kinesiska karaktäristika. I praktiken kom den att innebära att de reformer som fungerade kallades för socialistiska och de som misslyckades avfärdades som kapitalistiska.

Den kinesiska socialismen skulle således som bofinken i den kända anekdoten kunna se ut hur som helst.

Under senare år har flera böcker med titlar som "Att styra med moral" och "Lagenligt och dygdigt styre" publicerats och anbefallts för studier inom parti- och statsförvaltningen. I dessa är referenserna till de konfucianska klassikerna betydligt flera än de som görs till de centrala kommunistiska verken. Det genomgående budskapet är att den allmänna moralen måste förbättras på grund av den dekadens som dragit fram över Kina i den ekonomiska reformpolitikens och globaliseringens fotspår. Över hela Kina har också konfucianska handelshögskolor startats med uppdraget att utbilda nya affärslejon och statsbyråkrater som ständigt skall ha det allmännas och nationens bästa och de konfucianska moralreglerna för ögonen.

Enpartistaten har emellertid aldrig ifrågasätts i ansträngningarna att skapa en "socialism med kinesiska karaktäristika". Su Shaozhi, som var chef för Institutet för Marxism-Leninism and Mao Zedongs tänkande när baklängesrevolutionen inleddes, besvarade frågan vad en socialism med kinesiska karaktäristika är med att citera Dengs zoologiska aforism att de inte spelar någon roll om en katt är svart eller vit bara den fångar möss."Men "påpekade denne chefsideolog "man får aldrig glömma att det hela tiden handlar om en katt och inte om en hund." Lika lite nu som då avser partiet låta reformpolitiken gå dithän att dess allsmäktiga roll luckras upp.

Den politiska ledningen har dock tvingats inse att man inte kan forma människorna efter en ideologi. I stället försöker man forma ideologin efter människan. Valda citat från Marx och Lenin har därför att fått fungera som gelatin i den ideologiska aladåb som de senaste decennierna kokats ihop med inslag av idéer från bland andra Stalin, Mao, Konfucius, Adam Smith, Fredrik Hayek och med kraftiga tillsatser av consumerism, reaganism och socialdarwinism.

Den nya människan har aldrig existerat annat än i den politiska fantasin utanför Kina och hos naiva kinaresenärer som författarna Lars Gustafsson och Olof Lagercrantz. I stället bidde de´en konsument.

[ Svenska Dagbladet ]

[ stäng fönstret ]