Publicerad i Svenska Dagbladet 2000-09-17


Karlsbad - maffiakapitalismens nya huvudstad?

Av Ingmar Karlsson

År 1370 grundade den tysk-romerske kejsaren Karl den fjärde - Karlsuniversitetets fader och Karlsbrons byggherre - en stad sedan han under en hjortjakt i de västböhmiska skogarna av en slump stött på heta hälsobringande källor. Redan i slutet av 1500-talet fanns där omkring 200 kurhus och staden, som fick namnet Karlsbad var ett givet mål för den europeiska noblessen.

Wallenstein kom dit liksom August den starke av Sachsen och Peter den store praktiserade där som murare under sin läroresa genom Europa.

Från och med slutet av 1700-talet var det ett måste för alla, som förutom ett ansett namn hade lever, galla och tarmar att förlägga sina kurvistelser till Karlsbad. Bach och Beethoven var där liksom Goethe som gjorde inte mindre än tretton besök mellan åren 1785-1823 och tillbringade sammanlagt två år av sitt liv vid de alkaliska källorna. ("Karlsbad, Weimar och Rom är de enda orter där jag skulle kunna bo en längre tid".) I det närbelägna Marienbad upplevde han också sitt livs senhöstromans med den blott nittonåriga Ulrike von Levetzow och friade 73 år fyllda förgäves till henne.

Karl Marx fick pröva på den österrikiska polisens nyfikenhet när han vårdade sin lever i de västböhmiska skogarna 1874. Detta har dokumenterats av den klassiske tjeckiske reportern Egon Erwin Kisch och redovisas av Danel Hjorth i antologin "Brunnsliv. Diktare på kurorter i Europa" (En bok för alla 1999).

I samma läsvärda bok refereras också ett avsnitt ur Jerome K Jeromes "Tre män på en velociped" som beskriver kurklientelet kring det förra sekelskiftet: "Polska judar och ryska furstar, kinesiska mandariner och turkiska paschor, norrmän som verkar direkt stigna ur en pjäs av Ibsen, kvinnor från boulevarderna, spanska grander och engelska grevinnor, bergsbor från Montenegro och miljonärer från Chicago".

Grandhotell Pupp var societetens speciella vattenhål. Hotellet fick sitt namn efter grundaren, en skicklig konditor som kom till Karlsbad 1760 sedan han gift sig med en sockerbagardotter. Med tiden blev hotellet en av de största och vackraste hotellanläggningarna i världen. Under mellankrigstiden blev uttrycket "Alla var där precis som på Pupp" bevingat. Bland stamgästerna återfanns Sven Hedin som trivdes väl i denna av nationalistiska sudettyskar dominerade stad. Lokalpatrioterna hävdar för övrigt att det engelska ordet pub stammar från hotellets namn.

Pupps historia blev också en återspegling av Tjeckoslovakiens efterkrigsöde. Efter det kommunistiska maktövertagandet ändrades namnet till Hotell Moskva och byggnaden pryddes med en jättelik röd stjärna. Under pragvåren 1968 döptes det om till Moskva-Pupp men den kommunistiska ordningen återinfördes efter warszawapaktarméerna inmarsch i augusti samma år.

Efter det kommunistiska maktövertagandet i Tjeckoslovakien ändrades också atmosfären radikalt. Mitt i den forna kurparken byggdes en kommunistisk betongkoloss till Gagarins ära och de gäster som nu kom var huvudsakligen inhemska partifunktioner och kollegor från de påtvingade broderstaterna eller personer som utmärkta med hederstiteln "det socialistiska arbetets hjältar" under några veckor fick promenera under kolonnaderna iklädda halmhattar, tennisskor och träningsoveraller. Kosygin lär ha besökt Karlsbad kort före augusti 1968 för att kontrollera den politiska temperaturen och bland de prominenta gästerna återfanns även självaste Leonid Breznjev med familj.

1970 inleddes ett vänortssamarbete med Sverdlovsk och enligt ögonvittnen från denna tid drack de ryska gästerna från denna stad gärna vodka ur senapsglas och beställde under kodordet "ny litteratur" upp flickor ur Karlsbads lätta garde på rummet. Under åren 1976-1985, när vänskapen mellan dessa båda städer blommade som allra mest, hette partichefen i Sverdlovsk Boris Jeltsin.

Under denna tid var det ryska språket en symbol för den förhatliga ockupationsmakten men nu mer är tio år efter sammetsrevolutionen hörs åter ryska överallt på stadens gator och eleganta juvelerar- och modebutiker lockar sina kunder med skylten "govorime po ruski".

Av de omkring 40 000 kurgäster som väntas till Karlsbad i år kommer nämligen inte mindre än två tredjedelar från den forna Sovjeunionen. Flygplatsen har endast en direkt internationell förbindelse. Den leder direkt till Moskva och trafikeras inte mindre än fyra gånger i veckan. Gästerna österifrån får också ett kärt välkomnande. Den nästan fyra meter höga statyn av Gagarin flyttades i början av 90-talet från kurparken till en sockel utanför flygplatsens ankomsthall.

I samband med privatiseringen efter sammetsrevolutionen 1989 auktionerades också de statliga kurhusen och kurhotellen ut till tjeckiska intressenter. Bakom månget överdrivet generöst anbud anande man då kapitalistiska intressenter från det närbelägna Tyskland. Delvis kom också kapitalet från Tyskland men inte från de källor man väntat. Det tjeckiska författarförbundets kurhotell gick till exempel via en tjeckisk bulvan till en i Östtyskland stationerad rysk officer som allmänt antogs ha goda förbindelser med den ryska undre världen. I dag ägs 40 procent av bäddkapaciteten i Karlsbad av ryska intressen och i de attraktiva områdena i stadens centrum stiger denna andel till över 60 procent.

Minnena av Karlsbad som ett mål för överklassen i det tsaristiska Ryssland är uppenbarligen levande i den nya postkommunistiska överklassen. Karlsbads (Karlovy Varys) vice borgmästare konstaterade också nyligen i en tidningsintervju att staden säljer sig själv i Ryssland och därför inte behöver bedriva några värvningskampanjer.

I Moskva kan man nu för 90 rubel införskaffa en handledning om hur man på bästa sätt slår sig ned i den böhmiska kurorten. Ett av lockbetena är att "Tjeckien är ett ekonomiskt och stabilt land som snart är EU-medlem". Den inhemska befolkningen beskrivs visserligen som snål och beräknande men ändå på det hela tagit fredlig. Levnadsnivån är relativt hög, priserna låga, hälsovården god och i det närmaste gratis och fastigheterna billiga. "Den besvärliga reformperioden i Ryssland är långt ifrån förbi" heter det vidare i broschyren. Därför är det klokt att se om sitt hus och skaffa sig ett nytt fädernesland. Hjälpen för detta inklusive ett uppehållstillstånd i Tjeckien betingar det facila priset av 3 000 dollar.

Många ryssar har har redan följt dessa locktoner. Den lokala ryskspråkiga tidningen Karlovarskije Novosti beräknar nu antalet ryssar i Karlsbad till mellan 10-15 000 och för dem byggs nu en ny rysk-ortodox kyrka. "Av fastande ryska kristna och bara av trä och utan spikar" säger en av projektetes huvudfinansiärer, multimiljonären Nikolaj Stepanov från Tjumen i Sibirien. Sjäv har denne införskaffat Hotel Aberg med utsikt över hela kurorten. Hotellet är omgivet av höga staket och vaktas av hundar och yngre muskulösa män som snarare ser ut som elitsoldater på permission från Tjetjenien än som gall- eller leverpatienter. I en intervju med der Spiegel förnekar Stepanov med hänvisning till sitt kyrkbygge att hans hotell, som tidningar i Prag påstått, skulle vara ett maffiatillhåll med specilisering på vit människohandel och prostitution. Han har kommit till Karlsbad av "klimatiska skäl" och försöker nu klara sitt uppehälle med export- och importaffärer.

Ett av de större sanatorie- och hotellkomplexen Regina-Rozkvet - köptes för att ta ett annat exempel av den ryska firman Litprom som officiellt företräds av en nittonårig flicka från Karlsbads lilla grannort Ostrov och en ryska vid namn Lilia Bakalenjinik. Enligt sin bolagsordning skall företaget syssla med köp och försäljning av varor.

92 procent av Karlsbads omkring 70 000 tjeckiska invånare sade sig i en undersökning tro att de nya ägarna representerar vad president Havel kallat "maffiakapitalismen". Det förekommer även spekulationer om andra ägarintressen. Enligt en rapport från det tjeckiska kontraspionaget köpte företag med anknytning till den ryska säkerhetstjänsten fastigheter till ett värde av 30 miljoner dollar enbart under 1997 och har därmed fast etablerat sig i ett Nato-land på några få mils avstånd från den tyska gränsen.

Ett annat av stadens flaggskepp hotellkomplexet Bristol, som under kommunisttiden sades vara ett andningshål för islamska terrorister mellan olika uppdrag ute i världen, hör sedan samma år till det ryska bolaget Promtech vars officielle ägare är en viss Boris Kotsjerov, tidigare kameraman för den berömde ryske regissören Sergej Bondartjuk.

Här brukade fru Breznjeva kurera sig och Kotsjerovs affärsbana började först efter det att Moskvas borgmästare Lusjkov deklarerat att staden Moskva starkare skulle engagera sig i det då krisdrabbade Mosfilm. Kotsjerovs närmaste tjeckiske medarbetare är en tidigare betongkommunist och professor i socialistisk statskunskap från Karlsbad. Ett annat av de stora hotellen, Venezuela, som före andra världskriget var i judisk ägo, har övetagits av ett ryskt företag där staden Moskva är största ägare.

Även om Karlsbad fortfarande har en dragningskarft för delar av Europas nobless och jetset, i synnerhet i samband med den årliga filmfestivalen i juli, tillhör dagens prominenta gäster framför allt den postsovjetiska noblessen i gestalt av personer som Moskvas borgmästare Lusjkov och presidenterna Nasarbajev, Akajev och Sjamijev från Kazakstan, Kirgizistan och Tatarstan.

För vår tids skönandar och "Dichter und Denker" tycks dock Karlsbad ha förlorat sin dragningskraft. Hotell Goethe är nu ett annex till Hotell Ulrike, uppkallat efter diktarens sista kärlek. Hotelldirektören säger sig därmed vilja hålla Goethes minne levande. Själv kommer han från Tatarstan och de båda hotellen ägs till 98 procent av Tatarstans regering.

Globaliseringen kan ibland ta sig märkliga uttryck.

[ Svenska Dagbladet ]

[ stäng fönstret ]