Publicerad i Svenska Dagbladet 2000-07-07


Islamska banker - ett botemedel mot girighet?

Av Ingmar Karlsson

Det är en händelse som ser ut som en tanke att en islamsk bank skall öppnas i Sverige samtidigt som debatten kring direktörers optionsförmåner, förmånliga banklån och allmänna girighet blir allt häftigare.

Det islamska bankväsendet baseras på koranens förbud mot "riba'". Vad begreppet ursprungligen betydde språkligt och innebar rent konkret är oklart. Enligt en tradition skall Muhammed inte ha förklarat den exakta innebörden innan han dog. Grundbetydelsen har emellertid med överskott att göra och föreskriften torde ursprungligen ha gällt förbud mot att dra fördel av någon annans ekonomiska trångmål genom att exempelvis kräva ockerräntor. I koranen återfinns förbudet mot "riba'" i sura 2:276-278: "Men de, som leva av ocker, skola stå upp på samma sätt som den Satan slår med galenskap, och detta därför att de säga: köpenskap är detsamma som ocker. Men Gud tillåter dock köpenskapen och förbjuder ockret."

Framför allt tokas "riba'" som ett förbud mot varje form av ränte- eller arbetsfri inkomst, en för islam förhatlig företeelse. Begreppet har också definierats som ett förbud mot en i förhand bestämd räntesats, vilket ju innebär att en utlåning av pengar inte förenas med något risktagande utan automatiskt ökar långivarens tillgångar och därmed riskerar att leda till att de tillgångar som Gud skapat för alla människor koncentreras i ett fåtals händer.

Sedan 80-talet har en rad islamska banker upprättats med hänvisning till förbudet mot "riba". Grundprinciperna för deras verksamhet är "mudaraba", "musharaka" och "murabaha".

"Mudaraba" innebär i korthet utlåning av pengar mot en överenskommelse att såväl vinst som förlust skall delas, ett arrangemang som är tillåtet enligt islam eftersom det innehåller ett riskmoment. I praktiken fungerar systemet så att en sparare sätter in sina pengar i den islamska banken utan att garanteras någon återbäring. I stället garanteras han sin andel av bankens eventuella årliga nettovinst, liksom han får bära sin del av dess eventuella förlust. Banken lånar i sin tur ut pengar utan ränta men mot andel av eventuell vinst eller förlust i det finansierade projektet. För alla tre berörda parter innebär således systemet att det privata ägandet, det privata initiativet och vinstintresset hålls i helgd utan att den religiösa doktrinen naggas i kanten.

"Musharaka" innebär att banken köper en del i låntagarens förväntade vinst mot utbetalning av den summa denne behöver för sitt projekt. Denna vinstutdelning står inte i någon procentuell relation till det utlånade beloppet utan varje parts del av vinsten bestäms i förväg i en förhandling. "Musharaka" kan också fungera så att låntagaren och banken uppträder som gemensamma partners i ett visst projekt och att kunden därefter gradvis löser ut bankens andel i detta.

"Murabaha" är vanligen förekommande i importaffärer och fungerar så att banken köper varan för sin kunds räkning och sedan säljer den till denne för ett i förväg överenskommet högre pris.

De islamska bankerna tillhandahåller även andra traditionella banktjänster som valutaväxling, resecheckar, giro- och bankräkningar. Detta görs på kommissions- eller avgiftsbasis. Detta är förenligt med islam eftersom avgiften innebär ersättning för en arbetsinsats från bankens sida och det då således inte är fråga om arbetsfri inkomst. De islamska bankerna är emellertid inte ett uttryck för en politisk vilja att skapa ett islamskt ekonomiskt system utan tjänar som instrument för att fånga upp ett folkligt sparande och en särskild kundkrets. De har därför snarare blivit ett marknadsföringsargument än embryot till en ny ekonomisk ordning. Det rättrogna Saudiarabien har till exempel aldrig haft en tanke på att islamisera sitt officiella banksystem. Grundtanken att bankväsendet skall baseras på ett ömsesidigt risktagande har lett till att de islamska bankerna undvikit stora långsiktiga affärer och i stället gett sig in på kortfristiga projekt, ofta av spekulationskaraktär. Exemplen på islamiska finansiella institut som gått bankrutt är följaktligen legio. Wall Street-kraschen i oktober 1987 blev ett hårt slag för denna typ av finansiella institutioner.

Svårigheterna att islamisera ekonomin i Iran har blivit en annan tankeställare.Att konstruera en funktionerande modern ekonomi utifrån förutsättningen att aktörerna på marknaden skall följa de dygdemönster som föreskrivs i koranen förblir en illusion. Redan kort efter profetens tid utvecklades en rad tillåtna knep för att komma runt förbudet mot "riba". Det oftast förekommande var "muhatra", ett slags dubbelt försäljningskontrakt som fungerade så att Abdullah sålde sin kamel till Ahmed för 100 myntenheterr kontant. Omedelbart därefter köpte han tillbaka den för 120 myntenheter som skulle återbetalas efter 12 månader. På så sätt fick han utan att bryta mot koranen ett ettårigt lån mot 20 procents ränta.

[ Svenska Dagbladet ]

[ stäng fönstret ]