Publicerad i Svenska Dagbladet 2003-02-28


Irakkrisen och de bibliska profetiorna

Av Ingmar Karlsson

Inget land är mera kyrksamt än USA. Nio amerikaner av tio tror på Gud och åtta av tio tror på underverken i Nya testamentet och på att de skall möta sin skapare på den yttersta dagen. 30 procent säger sig vara pånyttfödda och ha haft en personlig frälsningsupplevelse.

I få valkampanjer har så många politiker talat om Jesus och sina personliga relationer med Frälsaren som under det senaste presidentvalet. Under primärvalskampanjen behövde Bush den kristna högern för att neutralisera sin republikanske motkandidat John Mc Cain och han träffade då under stor publicitet ledande kristna fundamentalister som tv-pastorerna Pat Robertson, Jerry Falwell och författaren Tim LaHaye. Bush återkom ständigt till den "andliga pånyttfödelse" som han genomgått och han talade också om Jesus som den filosof som påverkat honom mest "eftersom han ändrat mitt hjärta". Motkandidaten Al Gore, även han en pånyttfödd kristen, kontrade med att han inför svåra politiska beslut alltid ställde sig frågan "Hur skulle Jesus handla?" och att själva meningen med hans liv var att "ära Gud".

Valundersökningar visade sedan att en tredjedel av Bushs röster kom från den kristna högern och att över 80 procent av dess medlemmar röstade på honom. Den spelar således en stor roll i valkampanjerna, inte minst genom sin förmåga att ge ekonomiska bidrag och att få konservativa väljare att gå till valurnorna, nog så viktigt i ett land med så lågt valdeltagande som USA Den utgör emellertid inte den moraliska majoritet den påstår sig vara utan är en röst av många med begränsade möjligheter att genomdriva sina inrikespolitiska hjärtefrågor som abortförbud och obligatoriska skolböner i statliga skolor.

Krav från den kristna högern som Bush inte är villig att uppfylla på hemmaplan har han i stället tillmötesgått i sin utrikespolitiska agenda som ju även i hög grad präglas av en gammaltestamentlig retorik om den eviga kampen mellan gott och ont, där Ronald Reagans sovjetiska "ondskans imperium" nu ersatts av "ondskans axelmakter".

Frågor som rör familjeplanering i internationella organisationer eller i bilateralt amerikanskt bistånd - inklusive anti-aids- kampanjer - utnyttjas nu för att tillmötesgå en amerikansk opinion som utan framgång krävt ett abortförbud i USA. En av Bushs första åtgärder som president var till exempel att stoppa de amerikanska bidragen till familjeplaneringsorganisationer som stöder abort.

I synnerhet på ett område har den kristna opinionen ett stort inflytande på amerikansk utrikespolitik Enligt opinionsmätningar tror nästan 60 procent av de amerikanska protestanterna och 35 procent av katolikerna att staten Israels tillkomst var en uppfyllelse av de bibliska profetiorna. Enligt en undersökning som gjordes 1989 trodde 62 procent av alla amerikaner att Jesus skall återkomma till jorden en dag. Bland protestanterna var denna siffra 93 procent. Många av dessa och alla de som betecknas som kristna fundamentalister ansluter sig till en bokstavstrogen tolkning av Bibeln. Enligt deras uppfattning ingår Israels grundande 1948 och erövringen av Västbanken och östra Jerusalem under junikriget 1967 i ett gudomligt scenario som förutsägs i Uppenbarelseboken och som kommer att leda till Kristi återkomst och judarnas omvändelse till kristendomen.

"Nationen Israel är Guds profetiska klocka" för att citera Pat Robertson. Dessa tankegångar är inte nya. Redan år 1878 sammankallades en första International Bible Prophecy Conference som följdes av en rad andra ända fram till 1918.

Budskapet från dessa var att judarna först skall återbördas till sitt land och där upprätta en judisk stat, återuppbygga templet på dess ursprungliga plats och återgå till den gamla offerkulten. Därpå följer vedermödornas och prövningarnas tid under vilken en Antikrist och falsk profet kommer att missleda judarna och världen. Detta leder i sin tur till Kristi återkomst som en segrande Messias, Antikrists nederlag i slaget vid Harmageddon, judarnas omvändelse till kristendomen, och till att tusenårsriket upprättas, i vilket de rättfärdiga, inklusive konverterade judar kommer att regera tillsammans med Jesus i tusen år. Efter detta kommer den sista perioden av vedermödor och prövningar, det ondas slutgiltiga nederlag och ett evigt liv.

Dessa konferenser var länge besvärande för den sekulära och liberala amerikanska judenheten. De kristna sionisterna stod för tankegångar som var anatema för dem, då framför allt tron att alla, även judar, måste omvändas till kristendomen och att kristna värderingar skulle vara de dominerande i det amerikanska samhället. Stödet åt den sionistiska rörelsen sågs bara som en hycklande täckmantel för en omvändelsekampanj. Den amerikanska judenheten, som då dominerades av reformjudendomen, vände sig med kraft mot dessa tankar och planer. Under en konferens i Pittsburg 1885 slog reformrabbinerna fast: "Vi betraktar oss inte längre som en nation utan som ett religiöst samfund och förväntar oss därför varken ett återvändande till Palestina eller en offerdyrkan under Arons söner eller ett återupprättande av några lagar som rör en judisk stat". I planerna på en judisk stat såg de ett deporteringsprogram som hotade deras status som amerikanska medborgare. Enligt dem stod judendomen över nationalismen och skulle ses som en universell religion för judar som tillhörde många nationer.

Det domedagsscenario som tecknas i Uppenbarelseboken predikades i fundamentalistiska kyrkor och utbildningsanstalter och den begynnande judiska invandringen till Palestina kom, liksom de båda världskrigen, att ses som tecken i tiden och som ett bevis för att Harmagedon närmade sig. När sedan staten Israel bildades 1948 såg de kristna fundamentalisterna detta som ett bevis för profetiornas riktighet och för att världen snabbt närmade sig Jesu återkomst.

Jerry Falwell och andra företrädare för den kristna fundamentalismen hyllade sedan Israels militära triumf i junikriget 1967 som "ett gudomligt mirakel". På Guds sida stod Israel och USA, på Antikrists fanns kommunismen och islam. Samma tankar fanns på många håll i det politiska etablissemanget, bland annat hos en viss guvernör i Kalifornien vid namn Ronald Reagan. I ett middagstal 1971 förvånade han sina åhörare genom en egen tolkning av Hesekiel 38-39 om Gogs härnadståg och Gogs undergång. Nu när staten Israel var upprättad skulle den invaderas av "mörkrets krafter ledda av Gog och Gog måste vara Ryssland. För första gången någonsin är allting på plats för slaget vid Harmagedon och Jesu andra ankomst. Allting faller på plats. Det kan inte dröja mycket längre. Hesekiel säger att eld och svavel skall regna över fienderna till Guds folk. Det måste betyda att de skall förgöras av atomvapen".

Reagan kom även med andra apokalyptiskt laddade uttalanden uppenbarligen inspirerade av populärteologen Hal Lindsey som verkade som hans politiska rådgivare. I The Late Great Planet Earth som kom ut 1973 uppmanade denne amerikanerna att ge Israel sitt oreserverade stöd. De skulle därför också uppmuntra judarna att åter bygga upp templet, vilket innebär att den för alla muslimer heligaste platsen efter Mekka och Medina - Klippmoskén - måste förstöras. Enligt Lindsay skulle fyra onda makter att drabba samman i den sista striden. en nordlig (Sovjetunionen), en sydlig (araber och afrikaner), en östlig som han kallar den gula faran och likställde med Kina och en västlig som han identifierade med den dåvarande europeiska gemensamma marknaden. Från denna västliga makt skulle Antikrist komma. Boken blev en bestseller som såldes i 28 miljoner exemplar och den filmatiserades med Orson Welles som speaker. På detta sätt populariserades denna undergångsteologi.

En annan bästsäljande undergångsroman har nu blivit en bibel för kristna sionister världen över. "Left behind" har toppat boklistorna i USA och sålt i upplagor på över fyrtio miljoner. Författaren är den ovan nämnde Tim LaHaye och hans bok inleds med en massiv rysk-arabisk kärnvapenattack på Israel som avvärjs i sista stund genom en mirakulös eldstorm. Kort därefter tas miljontals bibeltroende kristna över hela världen direkt till paradiset samtidigt som Nicolae Carpathia -en lika bildskön som ondsint rumän - efter komplicerade och lömska intriger tar över FN och får världens folk att underkasta sig en global diktatur med huvudstad i Irak, det nya Babylon. Mot denne Antikrist i förklädnad kämpar en underjordisk gerilllastyrka som består av pånyttfödda kristna och av jesustroende judar.

Försäljningen av boken ökade med 60 procent efter den 11 september 2001. Enligt en undersökning gjord av Time och CNN fruktade 59 procent av alla amerikaner att Bibelns apokalyptiska förutsägelser skulle uppfyllas och 25 procent trodde att attacken mot World Trade Center och Pentagon var förutspådd i Bibeln.

Stora delar av den kristna högern är öppet antisemtisk. Jerry Falwell har till exempel talat om Antikrist som "en judisk man" och i Pat Robertsons skrifter åberopas ofta klassiska antisemitiska verk och han stödjer sig på de konspirationsteorier som ventileras där. Utan judiskt kapital hade den ryska revolutionen inte kunnat komma till stånd och gång på gång går han till attack mot den amerikanska judiska intelligentsian. Judarna har fått sin makt genom upplysningen och använt denna till att stimulera allmän lössläpphet, att undergräva den kristna överheten i form av kyrka, adel och monarki och i stället införa socialism och liberalism. En följd av detta är enligt ett famöst uttalande av Robertson att "Gud inte hör en judes bön". Efter sin återkomst skall Jesus emellertid med tvång omvända judarna eftersom de inte lyssnat på honom. Då kan den judiska eliten i USA inte längre hålla kvar judarna där. Det faktum att det liberala kosmopolitiska judiska etablissemanget i New York så länge sanktionerat pornografi och aborter kommer då att bestraffas genom att Israel totalt förintas.

Trots det antisemitiska tankegodset har många band knutit många band mellan de kristna amerikanska fundamentalisterna, den israeliska högern och den amerikanska judiska lobbyn, ett samarbete som med fog kan betecknas som en ohelig allians.

När premiärminister Netanyahu i januari 1998 besökte Washington retade han upp president Clinton med att först hålla ett privat möte med Jerry Falwell och över 1 000 fundamentalistiska kristna som hyllade den israeliske premiärministern som "Israels Ronald Reagan".

Efter detta möte sade Falwell till den amerikansk pressen: "Det finns omkring 200 000 evangelikala pastorer i USA och vi kommer att be dem alla genom e-mail, fax, brev och telefonsamtal att gå upp i sina predikstolar och använda sitt inflytande för att stödja Israel och dess premiärminister och få president Clinton att avstå från att sätta Israel under press att implementera Osloavtalet."

Om man utgår från att varje pastor i genomsnitt har 100 församlingsmedlemmar skulle således Netanyahus omedgörliga budskap via Falwell ha nått ut till minst 20 miljoner amerikaner eller mer än tre gånger så många som USA:s judiska befolkning och budskapet var säkerligen enligt Netanyahu avsett att även nå de liberala kretsar inom denna som motsatte sig hans politik.

I samband med den andra intifadan upprepade Falwell i sin tidskrift National Liberty Journal att "varje kristen måste fortsätta sitt eviga stöd för staten Israel". Ariel Sharon betraktas av Falwell och andra framträdande talesmän för den kristna högern som den rätte mannen att leda krossandet av det palestinska upproret och att komma till rätta med det förräderi som de anser att först Osloavtalet och sedan Clintons och den socialdemokratiske premiärministern Baraks planer på en palestinsk stat på och delar av östra Jerusalem innebar.

Det är således inte bara islamsk fundamentalism och israelisk expansionspolitik som utgör hinder i vägen för en fredlig lösning av Palestinakonflikten. Enligt senatorn James Inhofe, republikan från Oklahoma och en av många pånyttfödda kristna i den amerikanska kongressen måste Israel behålla Västbanken av bibliska skäl: "Jag känner mycket starkt för att vi måste stödja Israel eftersom Gud sade så. Titta i Första Moseboken. Detta är inte alls en politisk fråga eller strid. Det är en fråga om Guds ord är sant eller inte".

I en av de många organisationer som ger stöd åt den israeliska bosättningspolitiken, International Fellowship of Christians and Jews, är försvarsminister Donald Rumsfeld engagerad. Denne talar ju också om Västbanken och Gaza som "de så kallade ockuperade områdena". Strax före jul samlade han en grupp kristna ledare till Pentagon, däribland Nixons förre medarbetar Chuck Colson som blev frälst mitt under Watergateskandalen, för att utröna om en attack mot Irak kan motiveras som ett rättfärdigt krig i biblisk mening. För den extrema amerikanska kristna högern med justitieminister Ashcroft som främste företrädare är svaret ett givet ja. Ett krig mot Saddam är ett steg mot upprättandet av en judisk stat som omfattar hela Eretz Israel (dvs också Västbanken och Gaza). Detta skall sedan följas av Harmagedon, Jesu återkomst och judarnas omvändelse till kristendomen.

[ Svenska Dagbladet ]

[ stäng fönstret ]