Publicerad i Fokus 2006-10-20


Gnosjö i Turkiet

Av Ingmar Karlsson

Vad Turkiet beträffar kan man tala om tre religiösa kulturer inom samma tro; en sekulär statskontrollerad islam, de heterodoxa aleviterna och en folklig islam med sin förankring i olika sufiordnar.

Störst betydelse av de senare har i dag nurculuk-rörelsen som grundades av Sait-i Nursi (1879 – 1960). Hans budskap var att islam måste förenas med modern naturvetenskap och att den naturvetenskapliga beskrivningen av världen också kan ges en religiös förklaring. Han talade om naturens mekanik, där det finns plats både för den moderna fysiken och för traditionell islamisk filosofi. Förståelsen av Koranens budskap beror på tid, plats och yttre omständigheter. Därför kan flera uppfattningar existera bredvid och i tävlan med varandra. För honom var den islamiska lagen, shari’a, inte ett för alla tider bestämt regelsystem utan en rättvis ordning anpassad för en viss tid. Demokrati och frihet var för Nurci nödvändiga förutsättningar för ett rättvist samhälle.

Efter hans död splittrades rörelsen upp i ett tiotal olika nurcu-samfund. Det mest inflytelserika, dynamiska och framgångsrika är fethullacilar, som fått sitt namn efter sin hoca (lärare) Fethullah Gülen.

Gülen pläderar för en ny form av modernitet som är förenlig med islams grundprinciper, demokrati och respekt för individuella mänskliga rättigheter. Han påpekar att 95 procent av de islamiska reglerna gäller privat- och familjeliv och bara fem procent statens angelägenheter. Dessa skall regleras på ett demokratiskt sätt. Turkiets historia och samhällsvillkor gör en islamisk stat till en omöjlighet och Turkiets demokratisering är en oåterkallelig process.

Rörelsens anhängarskara i Turkiet uppskattas nu till mellan fem och sex miljoner och de träffas regelbundet i särskilda lokaler, dershanes, för att analysera och tolka Nurcus texter.

Inte minst i den framväxande religiösa småföretagarklassen i centrala Anatolien har Gülens rörelse fått många anhängare. Genom en kombination av modern vetenskap och teknologi, hårt arbete, sparsamhet och ett på islam baserat samhällsengagemang har en religiöst färgad bourgeoisie, de så kallade ”anatoliska tigrarna” vuxit fram.

Enbart i staden Kayseri växte antalet dershane från två år 1970 till 60 år 2000 och de fungerar också som nätverk för företagare som där diskuterar affärsmöjligheter, samarbetsprojekt och finansieringsfrågor. Den lilla staden Hacilar utanför Kayseri har med sina 20 000 invånare har utvecklats till ett turkiskt Gnosjö och här finns nio av Turkiets 500 mest framgångsrika företag

Enligt en studie gjord av European Stability Initiative är huvudfaktorn bakom denna utveckling de individualistiska och initiativfrämjande elementen i sufistisk islam. Religionsociologen Hakan Yazuz hävdar att Turkiet under de senaste årtiondena genomgått en tyst muslimsk reformation med klara paralleller till den protestantiska, en process som kommit i skymundan på grund av mer dramatiska händelser på andra håll i den muslimska världen. I Turkiet diskuteras denna utveckling - protestanlasma, att bli protestant – med allt större intresse. Gäller Max Webers teser om ett samband mellan kapitalismens framväxt och det kalvinistiska budskapet att ekonomisk framgång är ett tecken på att man tillhör de utvalda också de islamiska kalvinisterna eller har det växande välståndet lett till en tolkning av islam som är förenlig med moderniteten?

Oavsett svar på denna fråga har den ekonomiska och sociala utvecklingen här skapat en miljö där islam och modernitet samexisterar utan problem, en process som underminerar den i Turkiet hittills förhärskande tesen att ekonomisk utveckling och modernisering endast är möjlig om man fjärmar sig från religionen.

Hacilar har nu blivit ett turkiskt Gnosjö med ett undantag, I den så kallade gnosjötriangeln - missionskyrkan, villan och fabriken - har missionskyrkan fått ge plats för moskén. En annan likhet är att gnosjömopeden – den allra senaste årsmodellen av Mercedes – snart är lika allmän på Hacilars gator som i Gnosjö.

[ stäng fönstret ]