Publicerad i Sydsvenska Dagbladet 2008-07-13


Dold turkisk agenda

Av Ingmar Karlsson

Under sina sex år vid makten har AKP gjort mer för att förverkliga Kemal Atatürks mål att modernisera Turkiet och ge det en hemhörighet i Europa än vad de partier som åberopar sig på honom åstadkommit under 80 år. Förhandlingar med EU har inletts och Turkiet är idag ett öppnare och mer demokratiskt samhälle än någonsin tidigare i sin historia även om mycket återstår att göra.

Trots detta och trots att inte en enda religiöst färgad lag har införts har varningarna för en hemlig islamistisk agenda ändå inte tystnat. När regeringen med stöd av det nationalistiska MHP tidigare i år gjorde det möjligt för unga kvinnor med huvuddok att studera vid universiteten tog riksåklagaren det som ett bevis för att den sekulära staten var utsatt för ett sådant dödligt hot att partiet måste förbjudas. Huvudduken har blivit ett rött skynke inte minst för de kvinnliga kemalisterna som tagit detta till intäkt för att de rättigheter hotades som Atatürk gav dem för över 80 år sedan när först han avskaffade månggiftet och den islamiska familjelagstiftningen och sedan 1930 införde kvinnlig rösträtt. I stället gav den nya lagen religiösa unga kvinnor samma möjligheter till högre studier som unga troende män nu har och det handlade således egentligen om en jämlikhetsreform

I verkligheten har de turkiska kvinnornas emancipation varit starkt begränsad. Den strafflag som Atatürk införde var kopierad på den italienska från 1889. Våldtäkt inom äktenskapet sågs inte som ett brott och en våldtäktsman gick fri från straff om han gifte sig med sitt offer och på så sätt räddade den drabbade familjens ära. Även i en gruppvåldtäkt kunde männen undgå straff om en av förövarna gifte sig med offret. Att föra bort en ogift kvinna kunde ge upp till tre års fängelse medan ett bortförande av en gift ledde till sju år fängelse eftersom makens ära hade sårats.

2004 ändrade AKP 35 artiklar som undanröjde dessa och en rad andra bestämmelser. Sexuella trakasserier på arbetsplatsen blev först nu kriminaliserade. Särskilda familjedomstolar inrättades, projekt startades för att motverka våld i hemmet och hedersmord och öka kvinnors möjligheter till utbildning. Denna revolution vad gäller kvinnans rättigheter skedde efter en intensiv diskussion med kvinnoorganisationer och var inte, som Atatürks reformer, dikterade uppifrån. I motsats till övriga partier har AKP en stor och aktiv kvinnoorganisation med 800 000 medlemmar och partiet har infört en kvot på 30 procent kvinnor i de lokala partiapparaterna.

En i november 2006 publicerad undersökning gjord av den ansedda tankesmedjan TESEV visar att bruket av huvuddok i olika former minskat sedan 1999 och att det faktum att antalet sjalettklädda kvinnor i offentliga miljöer ökat inte är ett resultat av en islamisering av det turkiska samhället utan tvärtom av en modernisering som lett till att dessa kvinnors yrkesverksamhet ökat och att de visar sig och tar plats i samhället.

Samma undersökning visar att de som i första hand identifierar sig som muslimer visserligen ökat från 36 till 45 procent sedan 1999 medan de som främst betraktar sig som turkar minskat från 21 till 19 procent. Detta har dock inte lett till ett ökat stöd för en politiserad islam. Stödet för politiska partier baserade på religion har tvärtom minskat från 41 till 25 procent och för en på sharia, den muslimska lagen, baserad stat har det fallit dramatiskt från 21 till 9 procent. Endast 14 procent av AKPs sympatisörer vill se ett sådant politiskt system.

Om AKP hade en islamistisk agenda skulle partiet därför inte klara tioprocentspärren för att komma in i parlamentet. I valet förra sommaren fick det 47 procent. Kravet på ett förbud är politiskt. Det visar sig inte minst genom att också MHP kräver att AKP skall förbjudas på grund av en lag partiet självt var med om att stifta.

Riksåklagaren, som trots att han är kurd, även vill förbjuda det kurdiska DTP, borde i stället åtala sig själv och sina föräldrar. I förnamn heter han nämligen Abdurrahman, den barmhärtiges tjänare.

[ Sydsvenska Dagbladet ]

[ stäng fönstret ]